Mannen tänkte sig lite lagom mycket jobb såhär inför helgen. Han såg framför sig hur vi skulle kunna pyssla vidare med båten. Det skulle finnas några timmar till att plugga inför diplomeringen, lite altanhäng och promenader i skogen.
Hejhopp vad det smög sig.
Jag har knappt sett röken av människan. Telefonen ringer oavbrutet. Det mailas och diskuteras till höger och vänster. Han pussar på mig innan han smyger iväg på morgonen, långt innan jag går upp. Han pratar i telefon det sista han gör innan han somnar. Det är aldrig läge att tackan nej när man är egen.
Jag är så stolt över honom, över det han har skapat. Stolt över att han aldrig ger upp. Stolt över att han fortsätter att utveckla sina idéer och inte stagnerar. Han tror på det han gör och gör det bra.
Respekt!
